Styrelsen för Svenska Österbotten Ungdomsförbund (SÖU) skriver i en insändare att den amerikanska sydstatsflaggan inte hör hemma i deras lokaler. Diskussionen blossar upp med både inlägg som försvarar och kritiserar flaggan, dess betydelse och huruvida det är en rasistisk symbol.
Konfederationens flagga har länge varit en diskussion på andra sidan atlanten då den härstammar från inbördeskriget och överlevt in i moderna dagar. Vad flaggan symboliserar tycks det råda skilda åsikter om. Medan vissa vill se det som en enbart rebellisk symbol mot en påstått förtryckande statsmakt vill andra likställa den helt med tredje rikets flagga prydd med ett hakkors.
Striden mellan dessa parter har främst skett där flaggan skapats i USA men likt hundraåriga kriget mellan England och Frankrike har striderna varit sporadiska och gått in i faser med lågintensiv krigsföring. Vad som är nytt är att diskussionen också tycks hitta till vår avkrok här i norra Europa. Det är dock inte förvånande att det är i Österbotten diskussionen uppstår.
Det svenskspråkiga Österbotten har länge haft nära kulturella band med Sverige. I Sverige används flaggan ofta i raggarkretsar, men med en annan betydelse och med andra associationer än vad gemene man i USA har. I Sveriges raggarkultur symboliserar det en livsstil och är inte lika djupt rotad i amerikansk historia och de konnotationer som skapats i just den kulturella miljö som finns i Amerika. Men det är här som problematiken växer samtidigt som det på två sätt påminner oss om att vad som sker lokalt i Amerika kan påverka vårt liv här i Norden.
Anledningen till det amerikanska inbördeskriget går inte att förstå utan att man tar slaveriet i beaktande. Även om andra slitningar fanns mellan Unionen (nordstaterna) och Konfederationen var frågan om slaveriet det som stod i centrum. Även om Unionen skulle komma att vinna kriget och slaveriet upplösas var och är landet långt från att bli fri från rasism. Jim Crow-lagarna som stiftades med målet att hålla svarta bort från vita utrymmen var inga marginella företeelser och den explicita rassegregationen var många svartas vardag långt in i vår tid. Även om lagarna senare upphävts är USA fortfarande ett land som kämpar med konflikter med rasistiska förtecken. I denna miljö används fortfarande Konfederationens flagga av främst vita sydstatsbor som ett tecken för det gamla södern och den humanitära orättvisa som rådde. Ur ett amerikanskt perspektiv är flaggan därför med rätta mycket kontroversiell.
När raggarkulturen här i Norden adopterade flaggan på 60-talet i samband med att amerikansk rock n’ roll skedde det mer med kommersiella och kulturpolitiska förtecken än rasistiska. Det handlade om estetik och en symbol som bands till rebeller inom arbetarklassen och motstånd mot auktoriteter. I det på den tiden mycket vita Norden träffade gemene man sällan färgade personer. Men tiderna ändras och det amerikanska kulturella inflytandet gör sig ständigt påmint genom att politiska diskurser i det stora landet i väst letar sig in i våra kommentarspalter, insändare och ledare i tidningarna.
Precis som att det i tiderna uppstod en diskussion kring vad vi ska kalla en boll gjort på havreflingor, kakao, socker och smör måste vi ta en diskussion kring vad en gammal raggarflagga egentligen symboliserar. Symboler är i slutändan levande och alltid föremål för tolkning och omtolkning.
Även om man kan tänka sig att det finns en överrepresentation inom raggarkulturen av människor med xenofobiska, konservativa åsikter som gärna skulle se att vi segregerar våra offentliga utrymmen enligt härkomst betyder det inte att hela kulturen är rutten. Då moderna raggare med suspekta intentioner mycket väl gärna kopierar Klanens manifest innehåller raggarkulturen mest människor med en kärlek för amerikanska bilar och svängig musik. Man bär kanske lite paradoxalt symboler som i USA representerar ren och skär rasism medan man lyssnar på rock som starkt är knutna till 60-talets hippierörelse. Man gör det utan att egentligen fundera på vilka möjligen rasistiska budskap symbolerna bär och vilka politisk åsikter sydstadsmusikern John Fogerty faktiskt bar på.