Hej världen!

Hej världen! Varje datorprograms moder och det man som kodare i regel börjar med. Alltså en strimma kod som på ett eller annat sätt återger ”Hej världen”. I Python är det så enkelt som:

print(”Hej världen!”)

medan det i språk som C++ är något krångligare med:

#include

int main()
{
std::cout << ”Hello World!”;
}

Jag har nästan obefintlig erfarenhet med C++ som programspråk och mycket mer med Java och absolut mest med Python. Mycket av det som gjort att jag sysslat mest med Python är den enkla syntaxen, vilket gör att man lär sig koda i ett mycket högre tempo med Python än till exempel med Javas krångliga syntax.

Vissa saker måste man ändå erkänna, och det är att det är lättare att undvika syntaxfel i Java än i Python eftersom det senare språket är beroende av tabbar eller 4 x blanksteg (de ska inte blandas i koden!) för att ange loopar och funktioner medan den tidigare avgränsar dessa med väl synliga klammerparenteser -> {

Man får inte heller som man vill och tyvärr har jag på senare tid hamnat att skriva kod i Java på grund av att jag antogs till apputvecklarutmaningen anordnad av Udacity och Google där jag fått lära mig utveckla appar till Androidmobiler. Men nötande är allt lärandes moder och nu börjar även Java kännas lika bekant som Python.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *