Det här sammanfattar min känsla när det gäller kontakt med myndigheter.
”Då någon vid en myndighet inte kan svenska, byter jag till finska, för det är inte i den situationen problemet bör lösas, utan högre upp i hierarkin: situationen borde aldrig uppkomma. Det bisarra är att man ofta kontaktar myndigheten med anledning av en lagstadgad rättighet eller skyldighet, men innan man kommer åt att diskutera själva ärendet måste man acceptera att myndigheten tydligen anser att det finns lagstadgade rättigheter och skyldigheter som man inte behöver uppfylla.” (s 105)
Läs hela Språkbarometern 2020 här:
Språkbarometern 2020 (valtioneuvosto.fi)