Svenska dagen är något okänt i Sverige då vi där firar Gustav Adolfs dag till minne av den gamle krigarkungen som stupade vid Lützen år 1632. Faktum är att få firar ens den dagen i Sverige. Men det är väl det som är grejen med att vara en del av en minoritet. Kulturella uttryck och specifika fester blir mycket viktigare. Kräftskivor finns i Sverige, men är en större och viktigare sak i Svenskfinland. I Sverige firar man knappt sin kultur och sitt språk men i Svenskfinland firar man den på svenska dagen.
I år fick jag uppleva Svenska dagen på riktigt. Inte så där som tidigare då dagen halvt gått förbi med bara en liten notis på Facebook eller som den gången jag satt i TV och sa att jag skulle baka Gustav Adolfbakelser som aldrig blev av. Inte nog med det, jag fick även fungera som konferencier då svenska föreningar i norra Helsingfors anordnade fest dagen till ära.
Det var stämningsfullt med allsång och framträdande av GUF-kören. Tyvärr svek min röst, vilket ledde till att mikrofonen kom väl till pass. Katarina von Numers-Ekman höll festtal om varför det är viktigt att läsa för barn och gav tips på hur man kan hjälpa dem finna läsglädjen.
Även om jag fortfarande saknar lite av den där 17 maj-stämningen som jag efterlyser i klippet ovan så glädjer jag mig i alla fall att det finns många finlandssvenska lokala aktörer som satsar på svenska dagen. Det är viktigt för oss som lever i en minoritetsställning att vi får känna oss trygga i vilka vi är och att vi inte skäms över språket vi talar. och att vi faktiskt är aktiv och utvecklar vår kultur.
