Pallanite och skogsfinnar

Pallanite betyder egentligen ingenting på svenska. Men ändå är det ett platsnamn i Sverige. Ett namn som vittnar om en svunnen tid då det talades finska i området. Men Pallanite som det står betyder egentligen inte någonting på finska?

För att finna svar på det måste vi gå långt bakåt i historien till Gustav Vasas söners (Johan III och Hertig Karl, senare Karl IX) dagar. I Savolax som i dag ligger i östra Finland hade familjerna växt sig stora och med ett system där den äldste sonen i regel ärvde gården (om inte gården mot förmodan delades upp) måste de andra sönerna röja ny mark.

Finland var under den här tiden en del av Sverige, men Finlands gränser såg inte alls ut som de gör idag och landet hade egentligen inte heller någon egen administrativ autnomitet jämfört med andra områden i det svenska riket. Till exempel omfattades hertigdömet Finland endast de sydvästliga delarna av dagens Finland.

Samtidigt som befolkningen ökade i det östra svenska riket sökte man efter nya sätt att få in mer pengar till statskassan. I västra Sverige fanns många obebodda marker ute i skogen, efter som man i väst främst bosatt sig nära åar och andra vattendrag. Här skulle savolaxarnas svedjebruk komma väl till pass i de vida obebodda skogarna. Svedjebruk innebär att man bränner marken för att få en bördigare jord och bättre tillväxt.

Savolaxarna lovades skattefriheter på sju år om de valde att bosätta sig i och kring Bergslagen, samtidigt som de även skulle befrias från krigstjänst under den här tiden. Det sistnämnda kanske inte skulle vara så lockande idag, men det här var en tid då Sverige ofta låg i krig med någon av dess fientligt inställda grannar.

Inflyttningen från öst till väst har egentligen aldrig upphört, men har haft vissa toppar och bottnar. Inflyttningen av svedjefinnar resulterade just i en sådan topp och det har även lämnat sina spår. Exempelvis är det väldigt många i dagens Sverige som är ättlingar till dessa skogsfinnar (exempelvis Prins Daniel). Andra spår som är mer märkbara är att det finns många sjöar och platser i de gamla finnmarkerna som har ett fullständigt finskt namn eller kanske en förvanskad version av ett finskt namn. Man kan även hitta så kallade hybridnamn där ena ledet är svenskt och det andra ledet är finskt. Det är här vi kommer in på Pallanite och namnets bakgrund bland skogsfinnar från en svunnen tid.

Palla betyder som tidigare sagt inte något finska och på svenska betyder det på sin höjd att man skär frukter från folks gårdar. Detsamma gäller efterledet nite inte heller egentligen betyder något. Det rör sig därför antagligen av en försvenskning av ordet paloniitty (alternativt paloniittu) som betyder svedjeäng. Paloniitty är även ett vanligt ortnamn i dagens Finland där svedjebruket kom från och återfinns på olika ställen runtom i landet.

Finskt uttal är relativt lätt och nära skriftspråket (standardfinska det vill säga) till skillnad från svenskan där två L kan få ett A att låta annorlunda. Har ett finskt ord två An efter varandra gäller långt uttal, och har ordet ett A gäller kort uttal. Samma gäller för gäller konsonanter. Exempelvis är Vesa med kort s-ljud ett manligt namn, medan vessa med långt s-ljud betyder toalett. Palla i Pallanite med svenska regler låter därför likadant som finskans pala. Pala betyder bit eller stycke, men antagligen har det även ljudförändring från finska till svenska då palo blivit pala. Sådana förändringar är inget ovanligt samtidigt som man ska ta i beaktande att varken de finska bönderna eller de svenska bönderna talade finskt eller svenskt standardspråk förr i tiden då man varken hade TV, radio eller ens en skola som påverkade ens språk. Samtidigt är finskan i de här trakterna starkt ett talat språk. Inte ens i och med folkskolans införande får finnarna lära sig att skriva på finska. Man skulle kunna hävda att pala är originalet och det handlar om en bit mark, men det förefaller osannolikt med tanke på områdets historia och liknande ortnamn i Finland.

Efterledet nite följer samma mall. På finska är i-ljudet långt och även t-ljudet. Men svenskan känner egentligen inte till några långa konsonantljud på samma sätt som finskan gör och två T i ordet skulle göra i-ljudet kort. Därför är det helt logiskt för exempelvis den svenskspråkiga lantmätaren att skriva helt enligt eget öra och svenska skrivregler. För den lantmätaren är det helt logiskt att skriva Pallanite.

Projekt I: Elektronisk kökskalender

Vi har länge haft ett problem här hemma vad gäller att hålla koll på vad vi gör. Vi har gjort många försök med att ha en familjekalender hängande på väggen, men jag glömmer bort att kolla i den. Vi har även försökt med att ha en gemensam Google kalender på telefonen, men den glömmer frugan bort att kolla i. Nästa försök att finna ett gemensamt fungerande system blev att kombinera dessa två. Alltså att skapa en typ av elektronisk väggkalender som finns synligt i köket.

Många kanske tycker att en pekplatta och någon sorts stöd eller väggfäste skulle vara bra. Problemet där är kostnad och rent resursslöseri. Där till är det svårt att få en billig pekplatta med tillräckligt stor skärm. Sedan är det ju ganska tråkigt att endast använda en sådan till att bara vara kalender när de är till för så mycket annat! Lösningen finns dock i återvinning och väldigt billig datorutrustning. 

Det är inte värt att ställa en stor stationär dator och att använda en bärbar känns även det bortkastat. Men det finns en växande tillgång på olika typer av så kallade mikrodatorer. En mikrodator är en vanlig dator men är inte mycket större än en smarttelefon. En del är även till ytan mindre än ett kreditkort och tar därför inte mycket plats. Även om de är små är de inte dyra och självklart inte lika kraftfulla som en stor dator, men det behövs inte mycket för en kalender ändå.

Jag har länge övervägt mikrodatorn Raspberry Pi för andra ändamål. Av en händelse råkade The Pi Hut ha rea på Rasberry Pis nybörjarbok där man fick en Raspberry Pi zero w med på köpet. Just den modellen är ingen muskelmaskin, MEN den har inbyggt trådlöst LAN vilket inte alla modeller har.  Och antalet sladdar och kablar vill jag trotts allt hålla till ett minimum.

Boken skulle dock visa sig mer vara i formen av en tidning som man köper i den vanliga affären. Fördelen var att man både dator och bok kom hem direkt i brevlådan som vilken annan tidning som helst. Jag skulle faktiskt föreställa mig den här tidningen ståendes i tidningshyllan som vilken annan tidning som helst!

Utöver boken ingick ett skal att sätta Raspberryn i, ett minneskort med operativsystemet, datorn och två adaptrar. En för att kunna koppla in en normalstor HDMI-sladd och den andra för att koppla in en normalstor USB-sladd.

Datorn har tre portar och en ingång för ett minneskort (Micro SD). Två av portarna är av typen micro-USB och en av dem är av typen HDMI och därför till för att koppla in en bildskärm. Micro-USB är samma som man återfinner i många Samsung-telefoner eller i exempelvis Playstation 4:s handkontroller. Det är kort sagt en rätt vanligt förekommande sladd.

Boken innehöll instruktioner hur man plockar ihop datorn samt hur man gör de första inställningarna. Den innehåller även instruktioner för hur man installerar tilläggsdelar som exempelvis kameror eller sensorer, samt instruktioner för olika projekt och manicker man kan tillverka med hjälp av en Raspberry PI. Boken passar även bra för nybörjare inom programmering då boken ger en en genomgång av programmeringsspråket Python.

Men nu tillbaka till mitt projekt. Jag var inte så sugen att slänga ut runt 100 € (~1000Sek) på en skärm som inte ska användas till mer än att visa samma kalender hela tiden. Därför kom Facebook väl tillhands. Efter att ha frågat rent allmänt om någon har en gammal skärm liggande någonstans hade jag snart en skärm stående på mitt köksbord för det ringa priset av ett paket kaffe. Det enda kravet jag hade var ändå att skärmen skulle ha en HDMI-port vilket samtidigt sållar bort många gamla uttjänade skärmar som saknar sådana portar.

Med skärm och dator i hand var det bara att börja koppla och starta besten! Och limma en del…

Raspberry Pi:s grundmodeller är små och Raspberry PI Zero är ännu mindre. Egentligen skulle man bara kunna låta den hänga i sladdarna, men det ser rätt fult ut om det hänger en massa sladdar ner under skärmen samtidigt som datorn är där. Lyckligtvis sålde min lokala Lidl limpistoler.

Efter en del limmande sitter datorn fast på baksidan av skärmen, samtidigt som jag även limmar fast en USB-hub. Den kom med då USB-porten i skärmen var så dålig att datorn stängde av sig hela tiden. Strömmen till datorn går nämligen in i en av datorns två USB-portar. Tyvärr behöver behöver huben en egen strömkälla så det blev en till sladd som måste hänga ner från skärmen.

Alla sladdar på plats.

Allt är på plats och det är bara att ”starta” Raspberryn. Eller starta. Den startar direkt man ger den ström och den saknar helt och hållet en strömknapp. ”Strömsladden” är förresten en gammal sladd till en Nokia-telefon. HDMI-sladden kanske är onödigt lång, men ”man tager vad man haver” och nu råkade jag ha en sådan lång sladd liggandes i min ormgrop (kasse fylld med gamla sladdar och kablar).

Debians skrivbord

Datorn är igång och nästa steg är att fixa alla inställningar. Lyckligtvis har Linux-baserade operativsystem blivit allt mer användarvänliga och man behöver inte vara datoringenjör för att ändra i inställningar. Men än är vi inte på Windows- eller MacOS-nivå och man kommer vara tvungen att slå in några kommandon i kommando-tolken. Men först måste man skaffa en annan webbläsare. Debian kommmer med webbläsaren Chromium färdiginstallerat. En fördel med Chromium är att det inte kräver lika mycket av datorn som exempelvis Chrome gör. Nackdelen är att den inte visa Google calendar på önskvärt sätt, utan som en lista.

Google calendar som den visas i Chromium

Valet föll – efter en del googlande – på webbläsaren Iceweasel eller som det nu heter Firefox. Installationer av nya program i Linux-baserade operativsystem sker i regel inte på samma sätt som exempelvis Windows. I stället för att ladda ned programmet som en installationsfil slår man in ett kommando i Terminalen (det som kallas kommandotolken i Windows). För att installera Iceweasel/Firefox skriver man sudo apt-get install iceweasel i terminalen. Det som händer sedan är att en hel del text visas och berättar för oss vilka filer det är som hämtas och installeras. Efter installationen är det bara öppna Iceweasel/Firefox och logga in på sitt Google-konto där man öppnar sin Google calendar.

Debian har automatiskt ställt in skärmsläckare och energispararfunktioner på så sätt att datorn går in i viloläge efter några minuters inaktivitet. Det är oacceptabelt då vi vill direkt se vad som kommer att ske under veckan utan att behöva trycka på några tangenter eller röra på musen. Det är också det här steget som är det svåraste steget.

Av någon anledning finns det ingen meny där man kan inaktivera ovan nämnda funktioner. Det första vi gör är att installera skämrsläckarappen genom att slå in följande i kommandotolken:

sudo apt-get install xscreensaver

När vi gjort det kan vi välja skärmsläckare i startmenyn under inställningar och kan enkelt avaktivera skärmsläckaren under avsnittet läge.

Färdig!

Så! Den elektroniska kalendern är färdig och pryder nu vårt köksbord 🙂

Har du frågor kan du ställa dem här nedan.

Svenska dagen!

Svenska dagen är något okänt i Sverige då vi där firar Gustav Adolfs dag till minne av den gamle krigarkungen som stupade vid Lützen år 1632. Faktum är att få firar ens den dagen i Sverige. Men det är väl det som är grejen med att vara en del av en minoritet. Kulturella uttryck och specifika fester blir mycket viktigare. Kräftskivor finns i Sverige, men är en större och viktigare sak i Svenskfinland. I Sverige firar man knappt sin kultur och sitt språk men i Svenskfinland firar man den på svenska dagen.

Programmet för Svenska dagen-festen

I år fick jag uppleva Svenska dagen på riktigt. Inte så där som tidigare då dagen halvt gått förbi med bara en liten notis på Facebook eller som den gången jag satt i TV och sa att jag skulle baka Gustav Adolfbakelser som aldrig blev av. Inte nog med det, jag fick även fungera som konferencier då svenska föreningar i norra Helsingfors anordnade fest dagen till ära.

Det var stämningsfullt med allsång och framträdande av GUF-kören. Tyvärr svek min röst, vilket ledde till att mikrofonen kom väl till pass. Katarina von Numers-Ekman höll festtal om varför det är viktigt att läsa för barn och gav tips på hur man kan hjälpa dem finna läsglädjen.

Även om jag fortfarande saknar lite av den där 17 maj-stämningen som jag efterlyser i klippet ovan så glädjer jag mig i alla fall att det finns många finlandssvenska lokala aktörer som satsar på svenska dagen. Det är viktigt för oss som lever i en minoritetsställning att vi får känna oss trygga i vilka vi är och att vi inte skäms över språket vi talar. och att vi faktiskt är aktiv och utvecklar vår kultur. 

Ansökningar

Det har blivit långt mellan mina inlägg men av en bra anledning. September är en klassisk ansökningsperiod och även jag hade mina ansökningar att lämna in. Det blev först en ansökning till Helsingfors universitet och sedan en till Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS). Och sommaren var ju sommaren 🙂

Ansökningen till ”uni” var en ansökan till doktorandprogrammet i språkforskning. Jag tänker nämligen fortsätta där min pro gradu-avhandling tog slut. Eller rättare sagt ska jag leta efter svar på frågor som fortfarande är obesvarade. Att lämna in en doktorandansökan skulle visas vara något som kräver en hel del arbete. Ansökan är öppen två veckor och det ungefär så lång tid som krävs för att få ansökan färdigskriven! Det är alltså inget man sitter och svettar sig igenom ”kvällen innan”.

Samtidigt som ansökan till uni skulle in öppnade även SLS sin ansökningsportal för doktorandstuderande (eller aspirerande sådana). Det innebar att jag fick två omfattande ansökningar att skriva under en ganska kort period!

Nu är de inlämnade i alla fall och en oerhört stressig tid ligger bakom mig. Nu kan man börja arbeta på andra projekt, som till exempel Norr om Stans Svenska dagen-firande där man nu ska stå som konferencier.  Spännande!

Projektidé: Svenska för gymnasieelever

Egg sandwich
Bildkälla: Wikimedia Commons

Jag har i många år jobbat som professionell svensk i projektet Låna en nordbo och även på Nordisk kulturkontakts språkcaféer. Konceptet går ut på att finskspråkiga skolor i Finland får låna en nordbo som sedan besöker dem och berättar om sig själv och sitt land.

Inspirerad av projektet kom jag på att man kanske skulle kunna skapa ett nytt projekt där man mer regelbundet får närma sig den svenska kulturen utanför skolkontexten.

I sin korthet skulle det innebära att finskspråkiga studenter lokalt samlas varje vecka för att diskutera svenskan i Finland och i Sverige samtidigt som olika gäster bjuds in med anknytning till Sverige och Svenskfinland. Även olika exkursioner görs för att bland annat upptäcka det svenskspråkiga huvudstadsregionen.

Kulturfonden nästa?

LingDA Student Conference

På torsdag smäller det. Då får jag uppleva min första konferens där jag själv kommer att stå vid podiet. Nervöst? O ja! Speciellt som presentationen ska vara på engelska, ett språk jag sällan får tala, samtidigt som nervositet brukar göra saker och ting värre.

Det är ändå sådana här tillfällen man bara måste kasta sig in i. Man blir inte kung på en dag och man blir aldrig kung om man inte försöker bryta sig loss från plogen.

Bildspelet är i alla fall färdigt och kommer handla om min pro gradu-avhandling och de resultat jag fått. Mest kommer jag ändå att behandla metoden i min undersökning, eftersom den är något mer intressant än resultaten i sig.

Uppdatering kommer!

Filer:
Presentation_Markus_Söderman
soderman_markus_pro_gradu

Länkar:
https://blogs.helsinki.fi/lingda-conference/

Fornnordisk språkapp

Som en del av Android Basics Nanodegree by Google har jag till uppgift att skapa en språkapp där man kan lära ett valfritt språks vokabulär. Alltså det mest grundläggande som nummer, familj, kroppsdelar och dylikt.

Mitt projekt är en app där man kan lära sig fornnordiska och det går si sådär. När jag blev antagen till kursen räknade jag inte med att komma vidare efter inledningsfasen, mycket på grund av att kursen innehåller mycket kodande i Java. Jag kom dock vidare, men just nu är det just Javas krånglighet igen som spökar, och även om jag kan skapa en app med flera olika fönster stampar jag på stället för att jag inte kan få en del i en lista (TextView) att visa flera rader text. Nå det är väl bara att nöta på…

Hej världen!

Hej världen! Varje datorprograms moder och det man som kodare i regel börjar med. Alltså en strimma kod som på ett eller annat sätt återger ”Hej världen”. I Python är det så enkelt som:

print(”Hej världen!”)

medan det i språk som C++ är något krångligare med:

#include

int main()
{
std::cout << ”Hello World!”;
}

Jag har nästan obefintlig erfarenhet med C++ som programspråk och mycket mer med Java och absolut mest med Python. Mycket av det som gjort att jag sysslat mest med Python är den enkla syntaxen, vilket gör att man lär sig koda i ett mycket högre tempo med Python än till exempel med Javas krångliga syntax.

Vissa saker måste man ändå erkänna, och det är att det är lättare att undvika syntaxfel i Java än i Python eftersom det senare språket är beroende av tabbar eller 4 x blanksteg (de ska inte blandas i koden!) för att ange loopar och funktioner medan den tidigare avgränsar dessa med väl synliga klammerparenteser -> {

Man får inte heller som man vill och tyvärr har jag på senare tid hamnat att skriva kod i Java på grund av att jag antogs till apputvecklarutmaningen anordnad av Udacity och Google där jag fått lära mig utveckla appar till Androidmobiler. Men nötande är allt lärandes moder och nu börjar även Java kännas lika bekant som Python.